Okej, jag anser att vuxna människor faktiskt får ta ansvar över sina liv.
Man kan inte sitta hemma och gräva ner sig över saker. Bor man ensam får man rycka upp sig, skaffa sig ett jobb och se till att man kan betala sina räkningar.
Jag förstår f*n inte hur en del såkallade vuxna tänker som gör såhär mot sig själva?! Ju längre tiden går, ju svårare är det att ta sig tillbaka.. man måste sluta tycka så förbannat synd om sig själv, sluta fly från problemen och det som händer.
Life is hard... det är bara att ta sig i kragen och göra något bra av situationen. Det fungerar inte att leva i en drömvärld hela livet.

Fine, det kan vara svårt att få jobb.. men HUUUR ska man kunna få ett jobb om man låser in sig hemma?

Hela den här "tyck synd om mig" grejen kan man inte köra med hela livet. Det fungerar ett tag... kanske med nya människor. Men hur patetiskt är det inte? Vad händer den dagen ingen går på det längre? Det är bara en undanflykt från verkligheten.

så sluta fly.. sluta förstöra ditt liv. GÖR NÅGOT BRA AV DET ISTÄLLET!!


kom ihåg en viktig sak, ingen är perfekt, ingen lever perfekt och alla gör misstag. Men stå för dom, ta tag i det och gör om-gör rätt :)
Utan misstag och tabbar lär vi oss inget här i livet. Så håll huvudet över ytan, det blir alltid bättre.