Vi har verkligen haft en helt sjuk vecka! Vi hade två trevliga dagar i Göteborg, men helvetet startade när vi hade hämtat Ozzy och var på väg hem. Inte nog med att Ozzy var helt groggy och inte hade vaknat ordentligt, jag fick världens kramper i magen. Dom blev värre och värre, till slut mådde jag så illa att jag inte kunde prata för det kändes som om jag skulle spy.
Bad Jim ringa till sjukvårdsupplysningen, men dom tyckte att vi skulle ringa direkt till förslossningen, sagt och gjort vi ringde dit. Dom trodde att det var sammandragningar och tyckte att jag skulle komma upp på en kontroll. Precis innan vi ska åka spyr jag.
Mamma var snäll och åkte med mig, så att Jim kunde stanna hemma med Ozzy som inte ens kunde gå upp för trapporna utan Jim fick bära honom.

Väl uppe spydde jag två gånger till och dom tog en massa prover och kollade så att bebis mådde bra. Dom hittade proteiner i urinen och misstänkte havandeskapsförgiftning, tog blodprover men dom visade att det inte var det. Mitt i allt bestämde vi att Jim ändå skulle köra upp Ozzy till pappa så att han kunde få vara med om jag blev kvar över natten, så han och mamma byttes av.

Dom kollade njurarna och gallan men ingenting hittades där heller. Dom behöll mig över natten och gav mig dropp m.m. Min underbara älskling stannade kvar och sov med mig. Dagen efter mådde jag sämre, hade värk i hela kroppen och kände mig helt väck. Visade sig att jag hade feber och min sänka hade stigit. Dom körde iväg mig för ännu ett ultraljud av blindtarmen men det gick inte att se något pga bebis. Febern fortsatte stiga och läkaren tyckte att allt tydde på att det var blindtarmen.

Blev bestämd kl 13:30 att det skulle bli operation samma dag. 14:20 satte dom mer dropp och bricanyl så att jag inte skulle få några sammandragningar under operationen. Dom sa att droppet skulle sitta en timme innan, men redan 14:40 kommer dom in igen och säger att det är dags att gå (dom tog mig som akut). Var fruktansvärt att bli sövd!!
Vaknar upp och har så sjukt ont, fy fan vilken smärta alltså! Bad om mer morfin mellan dom korta stunder jag kunde hålla mig vaken. Sen fick Jim komma in.. var så skönt att ha honom vid sidan.

Får reda på efter operationen att det inte var något fel på blindtarmen, den var helt frisk. Antagligen var det något virus. FYYY! Men det är ju ändå bättre att dom tar det säkra före det osäkra.
Det har varit sjukt jobbigt nu efter operationen.. första gången jag skulle gå på toa fick både Jim och sköterskan hjälpa mig, kunde inte ens ställa mig upp själv. Sen i två dagar har Jim fått hjälpa mig, har fått väcka honom mitt i natten. Är så otroligt tacksam att han stannade kvar där med mig dom två nätterna jag fick vara där. Hade aldrig velat vara där ensam och det kändes så mycket bättre att ha honom vid sin sida! Underbara, fantastiska älsklingen min.

Han har även hjälpt mig med allt här hemma, påklädning, toabesök.. fixat och grejat med allting så att jag bara kan ta det lugnt. Jag har såååå tur att ha träffat en så underbar kille.

Dock kom nästa smäll i lördags natt, då åkte Jim på magsjuka. Ingen bra kombination med en ny opererad och en magsjuk. Dessutom skulle vi på dop för lille Casper i söndags. Pappa var snäll och ställde upp och körde dit mig. Jag kunde tyvärr inte vara med mer än i kyrkan och det var knappt att jag orkade det. Höll på att svimma när jag kom in och hade fruktansvärt ont efter. Men jag hade ändå inte velat missa det, det händer ju liksom bara en gång.

Ozzy har iallafall fått vara hos mamma och pappa inatt eftersom ingen av oss kunde gå ut. Känns tungt att behöva lämna bort honom hela tiden men vi har verkligen inte haft något val. Det som känns bra är att jag vet att han trivs där och har det bra.

Vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan min underbara familj. Vilka fantastiska människor jag har runt mig och vilken tur jag har som har träffat Jim. Han ställer verkligen upp och bryr sig vad det än är, har aldrig träffat någon sån kille innan!
Samma sak med mamma och pappa, dom har varit riktiga guldklimpar mitt i allt elände! TAAACK <3

Och tack alla mina underbara vänner som brytt sig så mycket i detta, ni är verkligen guld värda och ni ska veta att jag älskar er!